20-årsjubileum!

---

Nu är det precis 20 år sedan vi flyttade in vårt nybyggda hus! Här får ni se en bit till av vårt hem. Så här ser det ut när man kommer upp för trappan till övervåningen i vårt souterränghus. Det här är en del av hallen/vardagsrummet, där trappan kommer upp mitt i huset. Fönstret har ni ju sett några gånger nu, och en del av sakerna. Det ni inte sett förut är bland annat pappas bärkont som jag älskar! Soffan ropade jag in på en auktion här på Värmdö när vi var nyinflyttade. Jag tror att jag fick den för 450 kr, och jag tycker fortfarande om den trots att den är nedsutten, blekt och trådsliten... Det här är en av de få väggar som har plats för något fint, men jag kan inte förmå mig att byta ut den. Vi använder den bara som avlastningsplats för tvättkorgen, väskor eller som telefonplats någon gång ibland. Tyget har varit grönt och har fåglar och blommor, mamma tror att hon känner igen det från någon möbel i hennes hem. Väggen ligger risigt till nu, jag är trött på den potatisfärgade strukturväggen. Tills vidare får spegeln lysa upp lite. Det lilla bordet fick vi när min mans farföräldrar dog, och är så gammalt att det kommer från deras föräldrar. Sånt är roligt att ha tycker jag. Nu har jag åkt på någon bacill igen, jag är som en magnet... Trist när man inte orkar med att fixa det man vill, men det går ju över som tur är. Trots att jag ofta är sjuk, vänjer jag mig aldrig. Det måste vara den Lutherska andan :) Jag får dåligt samvete för att jag är hemma från jobbet, inte orkar hjälpa sonen med jobbansökan, inte håller ordning hemma osv... Kvinnor är ett knepigt släkte, varför ska vi vara allt för alla hela tiden? Jag vet att jag inte kan orka och hinna allt, men det känns alltid jobbigt när jag inte gör det ändå. Slut på gnäll, nu ska jag sova så att jag förhoppningsvis mår bättre i morgon :) Kram, Tina

---