fredag 7 december 2012

Vänner


-
 
Jag brukar inte måla saker åt folk, utan föredrar att leta upp saker själv som behöver en uppfräschning och sedan sälja dem. Nu blev jag övertalad av en kund att måla ett sidobord åt henne som hon med hjälp av sin make skapat av ett gammalt skrivbord. De har helt enkelt kortat av det på djupet. Pigtittaren hör inte ihop med bordet, men när de får samma färg så funkar det. Hon blev överlycklig när hon såg det, och sådant är ju alltid kul :)
 
-
 
 
Sådana detaljer görs inte längre!
 
-
 
Det som förändras minst är nog kompis-delen, om man som jag har turen att ha flera vänner kvar sedan barndom-/ungdomsåren. På sistone har vi träffat flera av dem igen, också ett åldersfenomen helt klart, att söka upp de man inte hunnit med på ett tag, och det har varit fantastiskt kul! Då hittade jag en bit som saknats igen, av den jag alltid varit :) Även att träffa kompisars föräldrar mfl som man känt hela sitt liv nästan, ger en fantastisk värmekänsla som sitter kvar långt efteråt.
 
-
 
 
Här är jag när jag är glad :) 
-
 
Jag flyttade från Västerås till Växjö för att plugga ett år, och sedan till Stockholm för att praktisera. När praktiktiden tog slut fick vi anställningserbjudanden allihop, så jag stannade trots att det aldrig var tanken. Den som skulle vara min mentor på den nya avdelning jag blev tilldelad, är min make sedan snart 25 år :) Därför blev jag kvar i Stockholm, som jag aldrig trånat efter innan, och hamnade på Värmdö eftersom min T växte upp här. Det är ett fantastiskt ställe att bo på!
 
 
 Premiär för oss på bloggen :)
-
 
Vi har varit ett kompisgäng som bott grannar många av oss, vi har festat, rest och uppfostrat barn ihop och skapat många fina traditioner. Den som alla tycks uppskatta mest, även barn i alla åldrar är midsommar. Då blir det knytis med på tok för mycket mat, dans kring egentillverkad stång, och sånghäften som räcker halva natten. Nu är vi uppe i 4 generationer för en familj! Vi kallar oss la Familia som samlingsbegrepp, eftersom barnen växt upp så nära att vissa aldrig lärt sig vilka som är kusiner och inte :) Det är trygghet! Kram, Tina

-
 
 

3 kommentarer:

Marita sa...

Visst är det underbart när vänskapen blir så nära! Mina barn har i många år trott att våra midsommarvänners barn är deras kusiner!! Vi fick oss ett gott skratt när de alla insåg att de "bara" är vänner!
Underbara bilder på dig och din älskling!
kram, Marita

Anki sa...

Men vad fina ni är;)...ja ditt målningsprojekt är oxå fint men kul att se bild på er!
Läste förra inlägget om alla som bor under samma tak och har varit i samma sits:)...här har ungarna bott med sina resp periodvis, trångt javisst men såååå härligt ändå!

Sköt om dig nu och goa kramen!

idémakeriet sa...

Det är väl härligt att man har sådana fina vänner.
Det kallas för lyckan.
Kram gerda