---
Gult är då inte fult så här års i alla fall! Finns det något som gör en gladare än den här lilla oansenliga växten? (som dessutom är ett läskigt ogräs senare)... Annars är det inte mycket som är så kul just nu. Febern håller i sig, och har den här veckan legat runt 38 igen. Jag blir tokig snart! Allt har de kollat, antibiotikan jag fick hjälpte inte så det var nog ingen urinvägsinfektion.
---
Tyvärr känner jag mig alltid som om det är fel på mig när jag är sjuk, trots att jag inte kan rå för det. Har alltid en känsla av att jag kanske är klenare än andra, känner efter för mycket, ger upp för lätt. Lite är det ju så att den som går till jobbet oavsett skick är duktig... Just nu går det bara inte, jag bara sover och försöker peppa upp mig själv, vilket är svårt när man inte ser något slut på eländet. Inget är ju kul, när man inte vet hur man mår ens imorgon. Londonresan vi bokat i maj fasar jag nästan för nu. Hur ska det gå? Vill ju inte förstöra den för alla andra.
---
Känner ni någon som ofta är sjuk, så försök visa medkänsla även när det blir jobbigt för er. Det finns inget värre än att bli ifrågasatt, eller att ingen säger något alls. Folk som aldrig är sjuka själva har ibland väldigt liten förståelse för de som är det ofta. Jag minns när jag jobbat några år kanske, att vi hade en medarbetare som vi kallade för "sjuka barn". Då hade vi egna rum och det stod ofta det bredvid hennes dörr... Nu skäms jag bara vid tanken, även om jag är klokare nu.
---
Fy vilket trist inlägg det här blev.... Just nu läser jag inte ens bloggar, eftersom jag inte ens orkar se allt fint ni gjort när jag inte orkar något. Förhoppningsvis känns det bättre en annan dag snart. Och jag vet att alla ni andra också har jobbiga saker som inte alltid framgår av bloggen. Hade ju bestämt mig för att ha en positiv blogg, men men..... Kram, Tina
---
