Yuhu... är det någon kvar där ute?

-

 

Hej igen! Nu blev det en toklång paus igen... Jag har slitit som en liten iller för att få ordning på boden efter flera år av för lite ork och tid. Detta ledde i sin tur till att jag köpt på mig en massa saker som stod överallt utan att bli åtgärdade till min och familjens förtret :) Nu har jag gett mig sjutton på att fixa till allt som ligger, och sen om någon vill köpa det eller inte får vi se! Ibland köper jag på mig lite fler saker, det går ju inte att låta bli... Förra inlägget lovade jag att bli mer färgglad till vissas glädje och andras förtret? Här kommer några knallfärgade godingar!

 

-

 

 

-

 

Färgen heter Mentol och påminner mig om tandkräm litegrann faktiskt :) Det kändes helt fantastiskt efter allt vitshabbande när konturerna på bordsbenen t ex blev så kanon i turkos! Nu ska jag blogga på lite igen, och Liten Bod finns numera även på Facebook. Alltså inte bloggen utan butiken. Gilla gärna och dela så att jag får fler fantastiska kunder! Alla är SÅ trevliga som kommer hit. Kram, Tina

 

-



Bättre tider!

 

-

 

Nu är det bättre tider både ute och inne här :) Våren har kommit på riktigt, snart snöfritt på tomten! Kissemiss håller på att få lyckofnatt, han vet inte om han ska vara ute eller inne..

Jag mår bättre igen och har förlikat mig med sakernas tillstånd som det brukar heta.... Dottern med sambo trivs, och börjar få lite ordning i lyan. Imorgon ska vi premiärgrilla allihop här. Jag målar fönsterfoder/karmar (skittråkigt), men det blir fint när det blir färdigt. Ibland känns det som om varje moment genererar mer jobb bara. Emellanåt lyckas jag få klart något bod-projekt också som brickbordet ovan! Jag har också bestämt mig för att bli lite mer färgglad.... Hoppas ni inte strömhoppar härifrån när ni ser vad det blir :) Kram, Tina

Känslosamt...

 

"Ung mor med barn" lånad från www.nationalmuseum.se

 

 

-

 

Idag far känslorna omkring så jag känner mig helt knasig... Vår dotter flyttade hemifrån igår med sin pojkvän, till en ny fin lägenhet åt Sundbybergshållet, alltså ca 4 mil härifrån. De har bott hos oss båda två sedan i augusti, och vår dotter som fyller 25 år i år har bott hemma hela sitt liv. Jag är så glad för deras skull, att de nu kan börja sitt liv tillsammans som de kämpat för så länge. Samtidigt gör det ont i hela kroppen av saknad.... Jag hade inte förväntat mig en så stark reaktion så  direkt måste jag erkänna :) Nu är ju jag en väldigt känslosam person, så varför är jag förvånad? Hon har ju egentligen bott hemma alldeles för länge, som det gärna blir i Stockholm där alla utbildningar finns nära och bostäder är en bristvara. Dessutom är ju lillebror kvar hemma, och hans nya gulliga flickvän har kommit till även om hon inte bor här. Jag tänker på dikten ' Det gör ont när knoppar brister...'. Våren är lite jobbig för mig ändå, jag har haft en väldigt nära relation till min dotter, och dessutom är min mor på väg in i den sjukdom som kallas "de anhörigas". Hon är här hos oss just nu, och är helt omedveten om att hon ställer samma frågor och berättar samma saker hela tiden... Usch och fy vad jobbigt allt blev idag!

 

-

 

Nåja, ikväll ska mor och jag med bror och hans dam på Tommy Körbergs föreställning, så dagen kommer i alla fall att sluta bra! Dessutom börjar jag få lite ordning på diverse påbörjade och tänkta projekt här hemma sedan jag slutade jobba i januari. Hjälp vad tiden går fort trots att jag har hela dagarna på mig! Nu är ju våren på väg också sägs det, så jag får rida ut min känslostorm så är det säkert bättre sen som det brukar :) Kram, Tina

 

-



Brrr.... vad kallt vi har!

 

-

 

Lite trött på snö och kyla är jag nu. Annars hör jag till de få som gillar vinter, som jag säkert nämnt förut, men nu är det ju slutet på mars och svinkallt! Inne ser det ut som ovan: Dolly ståtar med nytillverkat trädgårdsförkläde till ingen nytta......

 

-

-

 

... för ute ser det ut så här, med den första domherre jag sett hos oss. Det är väl inget vårtecken, eller? Suck och stön! Jag som skulle kunna stå ute och måla och slipa och ha mig hela dagarna om det bara blev barmark åtminstone.... Kram, Tina

 

-

Jag trivs bäst i öppna landskap...

-

Det finns två ställen som alltid får mig lycklig, fjällen och havet! Jag är definitivt ingen skogsmulle :)   Vi har haft några fantastiska dagar i Björnrike och Vemdalen. Strålande sol varje dag och nästan vindstilla. Lite kallt dock, runt -15, men det går bra när det inte blåser. Enligt bildbevis ovan har jag nu införskaffat en skidhjälm, och den är kanon! Varm och skön, det känns knappt att man har något på huvudet. Det händer en del otäckt i skidbackar, om inte kan man bli påkörd... Hjälm kan varmt rekommenderas! Efter år med ryggproblem är jag extra lycklig över att kunna åka över huvud taget.Kul att Robin vann Mellon! Han verkar vara en så gullig kille, och har en fantastisk röst. Vår dotter vann lite pengar på Oddset på honom, så hon var extra nöjd :)  Nu längtar jag hem till barnen och min kisse :) Bara några timmar till... Kram, Tina

-

En ny liten människa

 

-

 

I slutet på januari kom det en ny liten människa till vår "storfamilj"! Grannen fick ett barnbarn till, en liten pojke. Jag målade en sådan här tavla till den lille. Eftersom jag jobbat med IT inom finansvärlden hela mitt liv, blir man lite störd när det gäller personuppgifter :) Därför målade jag de här två tavlorna efter den första, för att ha som exempel i boden. De är alltså vederbörligen "avpersonifierade", men den jag gav bort är lik den första. Idén fick jag från Pinterest, som är min nya husgud när det gäller websidor... Jag älskar all inspiration och alla praktiska tips som finns under kategorin DIY & Crafts (Gör-det-själv & Hantverk). Den här typen av affisch-tavlor kallas tydligen för subway art, och är väl av  samma slag  som många av de tavlor med diverse ordspråk mm som finns att köpa även här. Mycket av det som finns på Pinterest är amerikanskt, snacka om att hemmafruarna där är kreativa av sig... Tyvärr ställer det ibland till det när man ska försöka översätta ingredienser av olika slag, men med hjälp av google och hyfsade språkkunskaper/fantasi lyckas jag oftast :) Imorgon drar vi till fjälls, ha det så bra alla! Kram, Tina

 

-

 



Ny kollega!

 

-

 

Jag har döpt min nya kollega till Dolly! Hon är lite docklik, har en fantastisk figur, men är inte så smart :) Vi möttes på Åhléns, och eftersom jag behövde en assistent fick hon följa med hem...

 

-

 

-

 

Första jobbet klarade hon galant, att modella halsdukar jag stickat på min stickring under vintern! Då var det värre för fotografen :) När vi förflyttat oss ut på altanen gick det bättre att få fram färger och detaljer. Eftersom jag inte klarar av att ha ull på mig (kliar mig fördärvad) stickar jag helst i akryl, och det här garnet är såå skönt! Lite bouclé med silkig yta och tungt härligt fall. Titta in i boden om ni skulle vara intresserade, jag säljer ut hela lagret :) Många har jag gett bort redan till bekantskapskretsen. Kram, Tina

 

-

Mer på samma tema....

-

 

När man ändå håller på, blir det gärna fler saker på samma tema. Det doftpåsar jag gjort förut har jag  sålt slut på, så varför inte prova en ny sort?

 

-

-

 

De ser lite ut som torttelini med den naggade kanten :) Lite torra att tugga på kanske? Igår var jag och kastrerade lille kisse. Det gick väldigt bra, han var lite vinglig när vi kom hem, men idag verkar han helt oberörd. En sak till på listan som jag kan bocka av! Kram, Tina

 

-

Pysselandan vaknar till liv!

 

-

 

Jag hann knappt sluta jobba förrän den kreativa ådran började flöda igen :) På Granit hittade jag en stor stämpel med denna "adresslapp" på. Av någon anledning kopplade min hjärna ihop det med linnetyg... Det kan  bero på att jag har en massa bitar i olika storlek som blivit över efter andra större projekt. Att stämpla på tyg som inte ska tvättas borde väl fungera tänkte jag, och strök på motiven efteråt för säkerhets skull. Jag klippte ut dem med taggsaxen för enkelhetens skull, men tyckte sen att upphängningen kunde få lite mer omsorg, så då gick nästan alla öljetter jag hade kvar också åt. Skåpsrensning som jag blev riktigt nöjd med!

 

-

-

 

Lite trist att ha dem helt tomma på andra sidan tyckte jag nog... Slank förbi Panduro en annan dag och hittade ett ark med de där genomskinliga silikonstämplarna som man kladdar fast på en plexiglaskloss när de ska användas. De här motiven var i lagom storlek... Vad tycks? Kramar Tina

 

-

Vägskäl...

-

Jag har gjort det! Det allra läskigaste... Jag har sagt upp mig från mitt jobb. Efter att ha provat allt för att må bra, var det bara mitt välbetalda heltidsjobb inne i Stockholm, med två timmars restid varje dag kvar att ändra på... Efter veckor av total ångest är det en sådan befrielse nu när det är gjort! Kassaskrinet får symbolisera det som alla vet är oviktigt, men som kan underlätta en del ändå... Slantar... Hur det blir med dem får vi se, jag tänker inte oroa mig mer just nu!

-

-

Det jag hoppas att det blir mer av däremot, är mysiga stunder med vänner,

-

-

mer tid för pyssel,

-

.

-

men framför allt tid till att lukta på rosorna och bara vara!

Naturligtvis måste jag ha någon sysselsättning igen, men det får vi se hur/när/var det blir...

Kramar till er alla där ute! Tina

-

Mot ljusare tider!

-

Jag läste i Metro i morse att om 42 dagar är det ljust igen, om man går upp kl. 07.00 på morgonen här i Stockholm! Det känns kanon tycker jag, speciellt som solen skiner här idag, även om det är svinkallt! Kaminen gick varm hemma igår, och alla låg och kurade under filtar. Vi gillar söndagskvällar i vår familj, förmodligen för att alla brukar vara hemma då, och det ofta är någon bra film att mysa till innan veckan drar igång igen... Kram, Tina

-

Nyaste familjemedlemmen

I början på sommaren blev vi tvugna att låta vår delsbokatt, Måns, somna in. Han var ca 20 år gammal, ingen mindes riktigt, och egentligen grannens från början. Det var sorgligt, men väntat eftersom han var så gammal och verkade må dåligt. Trots det blev det ju ett tomrum hos oss, men eftersom min man är lite allergisk, var det inte självklart att skaffa en ny katt. Dessutom var mannen i fråga klart ovillig :) Jag kände mer och mer, att så här ville jag inte ha det, så jag körde över honom totalt (ivrigt påhejad av våra barn)! Naturligtvis hade det ju inte gått om han blivit riktigt dålig, men till saken hör att han är mest djurvän av oss allihop tror jag .... Vi fick veta att en familj i området fått en hoper ungar som de ville placera ut, och det här var den som fanns kvar när jag väl bestämt mig:

-

-

Första gången jag såg honom var på den här bilden :) Pytteliten, även om det är svårt att se. Jag har aldrig varit förtjust i svartvita katter, men man kan ju ändra sig... Sagt och gjort, när han blivit 12 veckor hämtade vi hem honom trots herrns protester, och döpte honom till Pussel! Det var i slutet på augusti.

-

-

Han fann sig snart till rätta, inte särskilt rädd, och otroligt kelig. Det här är från första dagen hos oss. Efter att ha kollat lite på nätet efter goda råd kring kattungar, fick han bo i köket första veckan eller så. Därav denna kattbädd, som aldrig använts efter det.... Nu ligger han överallt :)

-

-

Allt är spännande när man är liten, klättra i träd går alldeles utmärkt trots sele :)

Han ska få vara ute mer med tiden, nu får han bara vara ute när vi är hemma. Selen är skrotad och ersatt med chipmärkning plus halsband (som han avskyr). Det är precis som att ha en bebis igen. Full fart, somnar mitt i leken, och sen full fart igen....

-

-

Det är jättemysigt med någon som kommer och kelar när han inte orkar leka längre, det var länge sedan jag hade någon som gjorde det :) Ser ni att det ser ut som om han ler när han sover?

-

-

Nu är herr Pussel 7,5 månader och högt älskad av alla i familjen, inklusive min mor som annars inte är förtjust i katter som gräver i rabatterna osv.... :) Jag som aldrig hade husdjur (hamstrar räknas inte) när jag växte upp, tycker nu att ett hem ska ha djur för att kännas komplett. En sak till som man mår bra av! Kram Tina

-