-
Idag far känslorna omkring så jag känner mig helt knasig... Vår dotter flyttade hemifrån igår med sin pojkvän, till en ny fin lägenhet åt Sundbybergshållet, alltså ca 4 mil härifrån. De har bott hos oss båda två sedan i augusti, och vår dotter som fyller 25 år i år har bott hemma hela sitt liv. Jag är så glad för deras skull, att de nu kan börja sitt liv tillsammans som de kämpat för så länge. Samtidigt gör det ont i hela kroppen av saknad.... Jag hade inte förväntat mig en så stark reaktion så direkt måste jag erkänna :) Nu är ju jag en väldigt känslosam person, så varför är jag förvånad? Hon har ju egentligen bott hemma alldeles för länge, som det gärna blir i Stockholm där alla utbildningar finns nära och bostäder är en bristvara. Dessutom är ju lillebror kvar hemma, och hans nya gulliga flickvän har kommit till även om hon inte bor här. Jag tänker på dikten ' Det gör ont när knoppar brister...'. Våren är lite jobbig för mig ändå, jag har haft en väldigt nära relation till min dotter, och dessutom är min mor på väg in i den sjukdom som kallas "de anhörigas". Hon är här hos oss just nu, och är helt omedveten om att hon ställer samma frågor och berättar samma saker hela tiden... Usch och fy vad jobbigt allt blev idag!
-
Nåja, ikväll ska mor och jag med bror och hans dam på Tommy Körbergs föreställning, så dagen kommer i alla fall att sluta bra! Dessutom börjar jag få lite ordning på diverse påbörjade och tänkta projekt här hemma sedan jag slutade jobba i januari. Hjälp vad tiden går fort trots att jag har hela dagarna på mig! Nu är ju våren på väg också sägs det, så jag får rida ut min känslostorm så är det säkert bättre sen som det brukar :) Kram, Tina
-
